söndag 16 april 2017

Blommor och kärlek är inte ideologi

Jag fick en jobbig känsla av många vettiga och humanistiska skribenters analys efter attentatet på Drottninggatan. Analysen som gjorde gällande att terrorismen förlorat eftersom stockholmarna reagerade med solidaritet, kärlek, omtanke, hjälpsamhet, manifestationer och blommor i drivor. Allt det där var ren anständighet och kan förklaras bättre av någon med med kunskap om psykologi än vad jag besitter.
      I allt detta såg jag risker. I Sverigeflaggorna, i pratet om Stockholm och stockholmarna som något homogent. Athena Farrokzad satte fingret på min känsla när hon i ETC skrev formuleringen "staden som ställföreträdare för nationen". Tänk om vi bytt ut hyllningarna till "stockholmarna" till "svenskarna"? Hur hade det klingat? För i all retorik fanns strävan efter ett "vi" som står starkt inför hotet från "dom".
      En stor majoritet av alla som skrev, tyckte och manifesterade ville väl, det är jag övertygad om. De ville inte spela högerpopulistiska krafter i händerna, utan tvärtom så upp för en allmängiltig medmänsklighet. Problemet är att politiker över hela det trånga, högerförflyttade mittenspektra som idag utgör riksdagspartierna, reagerade med just högerpopulism till svar på folkets reaktioner. Så förhärskande är idag den förståelse av nationen och det som hotar den att vi sällan förmår att tänka bortom den ens i vår förståelse av medmänsklighet. Aldrig förr har "medmänsklighet" med sådan tydlighet varit villkorad och exkluderande som i efterspelet av dådet i Stockholm. Till och med Gustav Fridolin vill sätta fotboja på papperslösa och i det ser jag den djupaste av avgrunder i vår samtid. Politikerna har i detta blivit nyttiga idioter inför både högerextrema krafter i Sverige som inför islamister som vill se oss i västvärlden rädda. Vilken politisk analys kan vara en mer tacksam grogrund för islamistisk radikalisering än misstänkliggörande och demonisering av alla muslimer?
      Tänk om förståelsen under manifestationer av kärlek och blommor i högar bygger på en förhärskande nyliberal idé om världens beskaffenhet? Tänk om det ökande hatet, klassklyftorna, polariseringen och bestraffandet av utsatta beror på just denna idé? Tänk om det är dags att göra politik bortom blommor och kärlek för att få till verklig förändring och inkludera alla i vår medmänsklighet?






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar